Nu har jag tid att blogga igen :D fundera på att ta bort bloggen… men vet inte än.
I alla fall var jag i Småland i helgen hos min kille. Åkte hem igår med tåg o buss, det är verkligen seg att åka tåg… men de är värt de är man är kär. Det var jätte länge sen jag o han sågs, (10 hela dagar var vi inte med varandra hihihi..)
Idag har jag varit i skolan och haft 2 timmar religionskunskap och en timmer idrott, känns lite värdelöst att åka till skolan för så lite lektioner när man får åka buss så länge. skulle typ va bra att läsa på distans i stället :P
När jag äntligen kom hem igen gick jag ut på en ganska lång promenad med min älskade hund Kitty, hon var så glad att se mig, hon bara hoppade och ville at jag skulle gosa med henne. Det var ju länge sen jag var ute med henne… det är så när man inte är hemma…. Sedan har jag försökt att plugga lite smågrisproduktion, men det går inte alls bra. Jag vill plugga… men kan inte koncentrera mig. Jag tänker bara på samma sak hela tiden och blir så ledsen… Jag orkar inte med det längre. Jag är ledsen varje dag… jag borde var jätte lycklig men det går inte… Jag har en underbar pojkvän och en underbar familj och underbara djur… men ändå är det inte bra… Varför blir de inte bra? Hur länge ska de vara så här… hur länge kommer jag stå ut… alla jag pratar med i skolan säger bara att jag ska skärpa mig och sluta oroa mig.. och det gör mig bara mer ledsen… alla tror bara att allt är bra och jag känner press att alla vill se mig så glada… det känns som om ingen förstår…. Och jag vet inte vad jag ska göra! Jag ber om hjälp men får ingen…..//Ledsen Lilltjej
Kram, kram, kram!
SvaraRaderaDet blir bättre, men det går inte veta när. Men jag är säker på att du står ut ända tills dess. Bara tänk på allt du har och våga be om hjälp ännu mer så går det.
Vi hjälps åt :-)